Sida:Forn-Swenskan.djvu/167

Verslara. OrMkvXtzl. 115 dra rad i paret, utan nagot slags malkvllinF, eller forslag. Genom alla detza stranga reglor blifwer detta metrum, ehuru walklingande och med angenam omwerling, dock mycket swar t att iakttaga och lar ej heller hafwa kunnat begagnas s^ all mant, som skedt ar, om icke constructionens frihet hade tills? tit snart sagdt alla mojliga omsattningar af orden, och forn- Nordiska poesiens ande ej hade medfort en mangd omskrifnin gar for witza begrepp. Men haraf foljer annars, att desta skaldestycken, utan sarskild anwisning till constructionens utre dande och forklaring af omskrifningarne, i allmanhet icke kun? na forstås af den, som icke trangt djupt in i nordiska sprakets och poesiens hemligheter. Erempel pa en dylik stroph ar: Liirum, «ttr! «s a/l» ' l !l° ' — imun!all/c8 — a ll«n^H ""! >^ !"' sriV, l^liliNllsr tev». !!!,!!ll !^!S»V!»«  !ll i,, me/t/r i m6Vur lio/t/i !!!!!!i, l" 'I '! D. a. ilnulilaut:^ ullr! (swardbarande Furste; ty imun ar strid, stri dens l»ukl>, lok, ar swardet; swardets ullr, )! gud, ar swardt fursten), lillruln (wi buro) I^risvall» s»»: (Fyriswallarnes sad, ): guldet, ty Nolf Krake sådde guldet pa Fyriswallarne) » ll»ull» lMKlln (pa hokarnes fjell, ). pa handerna, ly jagtho karne eller falkarna plagade baras pa handleden) ok »ll» lt»» p.on»r «vi (i all Kung Hakan den Godes tid); Hu (): under den girige Harald Grafelds regemente) l»ellr solKstriVll» (har folkets fiende, ). Kung Harald) ok kol^it (bortgomd) l^roTl» ka^lv^Tr» h/^» mel6r (Frodes sorgfulla slafwinnors malning, ): guldet, ty Kung Frode nodgade sina slaswinnor Fenja och Menja till att mala guld pa qwarnen Grotte) i mollu 661^3 moVur (eg.; jatteqwinnans fiendes, ?: guden Thors, moders, ?: jordens) kolli» (kott, ?: skote). Meningen ar salund«: l.ellr k6!k8t^ir ,«,«?!f ,' ,«