garð Virfils strandar vala of vítt herjat Gotland. De två bandraderna komma här icke i fråga.
§. 132. En dikt (kvæði) kan wara antingen ärodikt
(lofkvæði), hwilken, om den år lång, samt indelad i stëfjamál
och försedd med stëf, kallas drápa, om den är kort och utan
omqwåden kallas flokkr, eller trollsång (galdr), spottsång
(níð), kärlekssång (mansöng). En flokkr kunde icke bjudas,
åt en Konung; den war god nog endast för jarlar och ringare
höfdingar; Konungen måste hafwa en drápa. De äldre
dikterna i Fornyrðalag kallas ofta mál, ljóð, kviða, alltid med
tilläggande af hufwudpersonens namn, t. ex. Hákonarmál,
Harbarðsljód, Vegtamskviða.
§. 133. Öfwergången till nyare diktarter, nämligen de
så kallade kampawisorna, bildar ett fyra-radigt metrum med
alternerande rim, hwilket anwändes i så kallade rímur; dessa
tillhöra en sednare period af språket, i synnerhet 14:de och
15_de seklen, t. ex.
fékk ek af skemtan ljósa;
þann hëfir næsta niðr í grunn
náð með angri at frjósa.
§. 134. Af här framställda versformer finnes nu mer
ingen qwar i F.-Sw. handskrifter, de swaga lemningar
undantagna, hwilka förekomma i de äldsta lagarna m. m.; men att
de warit wanliga äfwen bland de gamla Swenskarne ses af
flera runstenar, t. ex. Fornyrðalag:
til Semgalla,
dýrum knërri
um Dómisnës.
och dróttkvæði i den bekanta, men swårtydda inskriften å Wicklebystenen på Öland, hwars förra halfpart, omskrifwen i wanlig orthographi, måste ljuda:
