efter instinct. Man kan derföre icke i runskriften fordra sträng consequens; likwäl är consequensen större, än man kunnat wänta, och wäcker idé om att uttalet i dessa tider måste warit mycket precist och distinct. Det är nyare grammatikerns sak att utreda och framställa det normala i runskriften, att utweckla, huruledes man hade skrifwit, om man hade känt fasta orthographiska reglor, samt uppställa dessa reglor och omtala de wigtigaste undantag.
§. 136. Det ursprungliga run-alphabetet lär hafwa bestått af följande 15 tecken:
ᚠ ᚢ ᚦ ᚱ ᚴ ᚼ ᚾ ᛁ ᛅ ᛋ ᛏ ᛒ ᛚ ᛘ ᛦ.
ᚠ är F; dess namn wanligtwis fé (fä, penningar); i äldsta språkformen äfwen FRAUIR, i F.-N. Frëyrr, F-.Sw. Frør, ↄ: Guden Frø.
ᚢ är U eller V; namnet, Úr, anses betyda eldgnista; troligare är dock, att det betyder Uroxe.
ᚦ är Þ; namnet är Þurs (troll) eller þorn (törn).
ᚱ är R; namnet är i äldsta språkformen RAIÞ, F.-N. rëiþ, F.-Sw. rêþ, ↄ: åkdon, sadel.
ᚴ är K eller G; namnet säges wanligtwis wara kaun, F.- Sw: køn, en böld; rättare torde dock wara att skrifwa namnet både i F.-N. och F.-Sw. kœn och öfwersätta det med furubloss, fackla; ty bokstafwen har mera likhet med en brinnande fackla än med en böld, och det motswarar dessutom det Anglos. namnet cên, ↄ: det Tyska Kien; mot det Tyska Kienruss eller Kienrauch (sot eller rök af furubloss) swarar ock det nyare Norska «könrög» (Swenska «kimrök»), hwilket i fornspråken måste hafwa ljudit kœnrëykr, kœnrøkr.
ᚼ är H; namnet, hagl, betyder hagel.
ᚾ är N; skrifwes äfwen ᚿ. Namnet, nauð eller nøþ, betyder nöd.
ᛁ är I; namnet är íss, is.
ᛅ är A; skrifwes äfwen ᛅ; namnet är ár, år, årswext.
ᛋ är S, skrifwes äfwen, dock ej uti de aldraäldsta inskrifterna, ᛌ; namnet, sól, betyder sol och passar bäst på
