Sida:Forn-Swenskan.djvu/183

131

Runlära. Orthographi.

2. kunna dessutom betecknas med ᛁᛅ, och E, É med ᛦ.
3. Alla vocaler af U-klassen (U, Ú, O, Ó, Y, Ý, Œ) uttryckas genom ᚢ.
4. Diphthongen ËI (eg. AI) uttryckes bäst genom ᛅᛁ, mindre rigtigt, ehuru mycket ofta, genom ᛁ; AU bäst genom ᛅᚢ, mindre rigtigt genom ᚢ; ursprungl. diphthongen IA, sedermera JÁ, genom ᛁᛅ, JÓ och JÚ genom ᛁᚢ.
5. Semivocalerna J och V uttr. genom ᛁ och ᚢ.

Cons.:

1. • B, PP, MP, MB, uttr. med ᛒ.
   • P, der det ej står före T, likaså med ᛒ, före T med ᚠ.
   • F uttr. med ᚠ (en och annan gång efter ᚱ, må hända äfwen ᛚ, med ᛒ).
   • V uttr. med ᚢ.
2. • T, D, TT, DD, NT, ND uttr. med ᛏ; de twå sista dock äfwen med ᚾᛏ.
   • Þ och Ð uttr. med ᚦ.
3. K (C), G, KK, GG, Gh, NgK (NK), NgG (NG) uttr. med ᚴ; dock Gh äfwen med ᚼ, och NgK, NgG med ᚾᚴ. — H uttr. med ᚼ.
4. • M och MM uttr. med ᛘ, utom der M utelemnas före ᛒ. N och NN uttr. med ᚾ, utom der N utelemnas före ᛏ.
   • Ng utelemnas före ᚴ, eller uttr. med ᚾ.
   • L och LL uttr. med ᛚ.
5. R och RR uttr. med ᚱ, R finale äfwen med ᛦ.
6. S, Z, SS, RS uttr. med ᛋ, ell. sedermera ᛍ.

Slutligen bemärkes, att ordet ok oftast skrifwes ᛅᚢᚴ, och att stafwelsen AFT ofta omljuder till ᛅᚢᚠᛏ eller ᚢᚠᛏ.

Första strophen af Håvamål, skrifwen med run-orthographi, måste alltså ljuda:

ᚴᛅᛏᛁᛦ ᛅᛚᛅᚱ
ᛅᚦᛦ ᚴᛅᚴᛁ ᚠᚱᛅᛘ
ᚢᚠ ᛋᚴᚢᚦᛅᛋᚴ ᛋᚴᚢᛚᛁ

ᚦᚢᛁᛅᛏ ᚢᚢᛁᛋᛏ ᛁᛋ ᛅᛏ ᚢᛁᛏᛅ
ᚼᚢᛅᛦ ᚢᚢᛁᚾᛁᛦ ᛋᛁᛏᛁᛅ
ᛅᚠᛚᛅᛏᛁ ᚠᚢᚱᛁᛦ.