Sida:Forn-Swenskan.djvu/185

Nunlara. Gramm. former. 133 anses, och de kunna i grammatisk! afseende icke komma i betrak, tande. Och, der man twingas att gora en och annan gitzning, maste dock denng alltid ofwerensstamma med de grammatiska reglorna, samt den satsen aldrig glommas, att en runlas ning, hwilken framter grammatiskt origtiga former, sj el f ar alldeles origtig. §. 152. Blotta flerions-omljudet framtrclder sal> lan eller aldrig, utom i andra starka declinatjonen, der en och annan gang former som LIVKN ses, Deremyt ar afledf nings-omljudet ej sallsynt; man ser t. ex. ofta formerna <3^VKV^, <^VK^, ?: For», eg. ss»rv^». I ord som detta, der ursprungligen tws afiedningsvocaler finnas, kastas I oftare bort an V; man har formerna K^VNV^., l^^Vli^, tslli^. (o: Fera), <?I^K^ (i: afwen Fera, 1 efler G for att wisa dest wekare uttal). Man finner aswen baha formerng N^ll. (): liyr) och Nlli, der I egentl. origtigt betecknar ome ljudet af (^. 141); ss ock IXIB och N^B (o: ues, egentl. »28j). Af V kan omljudet ej uttryckas; således ); lyekr; ?! uorroeun. 153. Afljudet framtrader skarpt och, ds I heteckt nar bade I och N, sl had? och O, mer i likhet med Go tiska aftjudet. Reduplicationens sammandrag i en stafryelse ar redan har fullstandig; man finner former som Nil' eller Nei', j^.li' eller l^e'l' (): l»yt, let), utan spar af mformerna l»eik»it, leilnt; endast un ord med i prVsens finnas oftare de aldre formerna med I<H., som i F.-Sw., t. ex. k'!^^ (): fjgll, lell); Nl^<? (): l^o, urspr. ll^FFv), Dock sinnes afwen MV, hwilket ock skrifwes UI^V. T. ex. VKIP^. — VK^l> — o^^p^m — vnwm (lirepi.) x^i.^ — ri^i, — ri^.i.v^ — r^i.m (sallu) o. fl . 15i. Plur. af de swaga prVterita pa -uVum, der det forra ll ar omljud af (H. 35), finnes aldrig i runskrift: har finnes endast omljudna formen -^VU, -^Vh? -^V.