Den här sidan har korrekturlästs
XXXIII

sade «vår tunga», likasom Nord-Americanerna kalla sitt språk Engelska, när de icke för korthets skull säga «our language». Lika visst som nu Nord-Americanska literaturen (Websters lexikon t. ex.) måste inberäknas under den Engelska, så vida man icke uttryckligen vill beteckna hvad som är skrifvet i ettdera landet, lika visst är det ock sjelfskrifvet, att hvad som är författadt i Norrönaspråket äfven tillhör Norrönaliteraturen, ɔ: Forn-Norska literaturen. Det kunde i fordna tider icke falla någon in att kalla språket och literaturen efter colonien «Isländsk», lika litet som någon nu för tiden kallar Engelska språket och literaturen Nord-Americansk, eller Svenskan «St. Barthelemy’sk». Hvad kungasagorna angår, så ligger del i sakens och sagoväsendets natur, att de ursprungligen blifvit till och varit berättade i Norge, fastän de sednare blifvit, icke ens alltid rigtigt, redigerade af Isländska lärda, hvilka, då språket började förfalla i moderlandet, trädde ungefär i samma förhållande till dettas literatur, — Norröna-literaturen, — som de Alexandrinska lärda till den Grekiska literaturen, hvilken dock icke derigenom blef Egyptisk. Men flera konungasagor, t. ex. Fagrskinna, Olafs helga saga m. m., äro nedskrifna inom sjelfva Norge; en ofantlig massa öfversättningar, dels af religiösa skrifter, dels af medeltidens romaner o. d., är, enligt uttryckliga yttranden derom, öfversatt på Norska konungars befallning, och en åtminstone t. o. m. af en Norsk konung[1].

    detta stycke åberopas. Det är den namnkunniga Isländningen Arne Magnusson, hvilken med egen hand i originalhandskriften af conrector Edvardsens ”Bergens Beskrivelse” (hittills outgifven) har infört en af honom på hans modersmål författad ärodikt till författaren, med den anmärkning, att dikten är författad ”på det gamle norske Sprog”.

  1. I Guðmundar saga Hóla-byskups (Cod. membr., Stockh. N:o 5 fol.) står Cap. 24: . . . Hákan konungr ungi (Sverris son) hefir verit hinn mesti höfðingi ok hófsemdarmaðr, ok alt á Ísland lifir hans verka þat er hann hefir snarat með einkanlegum
Munch, Forn-Sv. och Forn-N. Grammatik.III