FÖRETAL.
För denna Språklära, hvilken jag härmedelst vågar bjuda våra Svenska bröder, är ursprungligen den af Herr C. Unger och mig gemensamt i Christiania 1847 utgifna «Det oldnorske Sprogs eller Norrønasprogets Grammatik» laggd till grund; imellertid har omarbetandet och tillökandet varit så omfattande, att närvarande arbete måste anses som ett alldeles nytt. Utom det, att ganska betydliga stycken äro förändrade och förbättrade, är sjelfva planen, enligt titelbladets angifvande, utvidgad sålunda, att jemte Forn-Norskan (Norrœna) äfven Forn-Svenskan är behandlad.
Jag har redan i dessa ord förklarat en skilnad ega rum mellan Norrönaspråket och Forn-Svenskan, hvad må hända för dem, hvilka ej rätt hunnit följa med allt det, som i sednare tider varit skrifvet i denna sak, torde tyckas nytt och illa öfverensstämmande med den vanliga, inrotade meningen, att det gamla ordet norrœnn vore liktydigt med «nordisk», och öfversättningen «norsk» derföre ett origtigt inskränkande af rätta betydelsen. I synnerhet har detta varit uttaladt, och försök att närmare utveckla denna sats varit gjordt i en recension öfver Hr Ungers och min «Oldnorske Læsebog», tryckt i tidskriften Frey, N:o 4, 1848, och undertecknad A. F—ll. Företalet till denna läsebok börjar sålunda: «Den oldnorske eller Norrøna-Literaturen, af hvilken vi her forelægge vore Landsmænd en lille Exempelsamling, tilhører udelukkende Norge og dets kolonilande, fornemmelig Island. Hverken Sverige eller Danmark, hvis Mundarter kun i de ældste Tider og tildels endnu för Literaturens egentlige Begyndelse nogenlunde
