Sida:Forn-Swenskan.djvu/61

Ljlldlara. Langa vocaler. Diphthonger. 9 centuera honom, i synnerhet ds vocalen werkligen wid fordubb landet eller forlangningen undergick en modisication i uttalet. Således har , btifwit NL—ti. HI — I. (I F.-S. stundom e eller ei) (10—6. DU-11. Desta langa eller fordubblade vocaler aro ock underkastade om l/ud wid pafoljande I; således ofwergar pawerkadt till omljud af l, till H!. ii___________ 5, Diphthongerna aro: Wid hopfogning af och I-klasten __ II_ 1_ — i^. z. 11. ill. Hopfogning af twa vocaler ur samma klast bildar ingen diph thong, utan endast lang vocal. Combinationen Dl finnes icke Har maste dock erinras: ». Att diphthongerna under desta rena former endast finnas i de aldra aldsta wail) o. st., i n Hwad Forn-Norstan angar. V. Hwad Forn-Swcnffan angar. runinscriptionerna. Der finnas orden Bt»in, wanliga F.«Norska handskrifter «tein, meir. Ty I diphthongen (an) werkar I omljud pa hwilket derigenom modifieras till VI, och diphl thongen till i^l, t. er. «tiilu, gl. 8t»!n. Diphthongen skulle consequent genom om^ ljud blifwa OD, och sa uttalas han ock an, nu i Norrige, afwensom han ock i enskilda F. -Norska handskrifter ftrifwes pa detta satt; i editionerna af Norska fornskrifter bibehal^ les dock 5I wanliga Forn-Swenskan tales icke twaljud ) i uttalet, utan af hwarje diphthong bildas ! en enda lang vocal genom hopsmattning