Sida:Forn-Swenskan.djvu/62

10 Ljudlara. Diphthonger. of bZda eller indragning af den sednare un- der den forra, pa Aiiglosaxiskt wis. Sa blifwcr lill N, t. er. Blen, «ven; F.-N . stein, svein; urspr. 8t»ln, Bv»in, antingen genom hopsmaltning af och 1 eller, hwil- V«-.'dI rattare, att forut blifwit ForwCirciissan / 13!, och l indraget under afwensom diph ""^- thongen .4! i Anglosaxiskan blifwit Werkligen finnes af urspr. formen ai^a, Go< tisk »lF»n, F.- N. eiga, bada formerna e- 3» och «gi». blifwer till (^, t. ex. F..- N. V,',F.<Sw. ll^hr. F. .N. «ukn, F.. -S. !,. I F..- N. modifieras afwen genom det af I wer kade omljudet till I^V; t. er. raun (forsok, ron), verb. re^ns, (egentl. raun,», rona). I F.<'S. ar O otillgangligt for omljud, och namda erem pel ljuda der rOn, verb. r^u». e. I fore O, II tales ickc i FormNordiskan utom p5 de aldsta runstenarna; i sprakcns wanliga form stelnar I under dylika combinationer till 3, såsom i H. 27 narmare ses. Diphthongerna l^, l<), II) blifwa pa' detta satt genom com pensation (se H. W) F.^,, Zl); accenten pa v^, (), II er salter den brist pa quantitet, som eljest skulle uppstci derigenom, att den langa diphthongen l^, lO ell. il,I u^artade till den korta stafwelsen »111. T. ex. urspr. iat», sedn. iat»; urspr. lirlol», uriuta, wanl. urjot», lil^iils, ursp. 1!il8) wanl. ljos ell. l^jug. Omljud af 517 skulle egentligen wara 3V, dock elimineras alltid 5, och endast bibehalles; t. ex. br)tr f. lir^tr; )lir f. Anm. I . Accentuationen gor skilnad mcllau Brytnings-I^. cch Diph thong-I^,; det form, swarande mot blotta i, har kort quantitct cch blistver cndast .1^; det stdnare, warande en dipfthong, har lang quantitct och blifwcr 3^,, egcntl. s^^. )lnm. 2. Det torde wara ofwerflodigt anmarka, att dc uraldriga ru- nc-inskristerna, som icke kanna omljud, icke heller uttwcka H an-