Sida:Forn-Swenskan.djvu/67

LMlara. Conf. Uttal. 15 ») Endast Labialerna och Lingualerna hafwa sarskilda tec ken for hwarje nuauce af ljuden. Gutturalerna sakna tecken for swaga aspirationen och nasalen; dock uttryckes den forr«  mycket ofta i handskrifterna med N och hores alltid i uttalet; den sednare uttryckes i nagra fa mycket gamla Norska hand skrifter med 7^; i Gotiskan antingen med l, eller z^, i Gotiska runorna med en monographisk foroubblmg af e ellers, antingen A eller A, i nordiska runorna ofta med blotta k. Egentlige»! wore att gora skilnad mellan blotta n^ och »^, afwensom mel lan u och nli; det forra uttryckes i Gotiskan ofta med enkelt 11, s. Hulis, l. 11«1,ru3, l. linnFrus; det sednare med AA, s. eg. Det forra tecknet uttrycker i handskrifterna bade n^ 06) n^; desta hafwa afwen ett eget tecken for «6, naml. s>s. Pa samma satt star K i runorna icke blott for k och F, utan afwen for «A, u^- och n^k. b) V har en dubbel betydelse: det ar dels a) swag la bial^aspiration, dels l>) semivocal, eller skarpt 11. Ut talet af bada ar det samma; dock wore rna handa rattast att gora nagon skilnad mellan dem, t . er. att skrifwa det forra, som Forn-Saxerna, med det andra med >v. 0) t^ och ti aro en och samma bokstaf; i aldsta hand skrifterna nytyas pa Anglosaxiskt wis mest t!, i sednare li. §.10 . Uttalet af Co nson ante rna. Z , v, Hi, ?, V, X prononceras alldeles som i nyare nor diska spraken. P ar ti» och uttalas som det Engelska tk i lkink, tdan^:, eller som Grekiska H, pa ett wistt laspande satt. Var och uttalas som ett swagt Z» eller som Eng. tli i tli',B. ultalas fore de oppnå vocalerna a, « , u såsom wart 11, fore e, i, V, Ze, w^ såsom lil,^, enligt nuwarande prononcia tionen. (^ uttalas efter en vocal i slutet af en stafwelse ungefar som Fl»; fore de slutna vocalerna e, i, n, w, — som H. H fore v uttalas som k, t. e^r. llvam, l . Kvam. k' uttalas efter en vocal i slutet af en stafwelse som v;