Sida:Forn-Swenskan.djvu/72

20 Ljudlara. Cons. uttal och forandringar. lr»iv, frg^v forandr. alltid i F.M. till kr»; (ty i werkar om- ljud af a). Afwen utelemnas ock n i partiklarne au, iv, uu^ och vo- kalen accenmeras, naml. a , i , n ell. o. Anm. Analoga med forandr. sgn^l, — f» aro foljande, som nu mer rada i nyare spraken samt t. o. m. sakert warit gangse i dagliga tale sattet i aldre tiderna, naml. 8» f. 8«N8«- Pa samma satt forklaras lattast etym. af ordet sliunlUnnviZ; ty B!i,l,nclin r m BKan, och «vi» ell. »uju ar rent af Gotifka eller aldsta formen for i!^ (o), omljudet for auj; 81i,3nclini>vi» alltsa — sK^u. i:)?, ?: Stane. Waldsammaste eliflonen af denna art ar den, som foregått med de ursprungligt reduplicerande verberna, o: de, hwilka bil da prNterit. genom atertagande af begynnelsebokstafwen med bi fogadt el eller i, s. tilekk, FiFeKK, llilielt, forandr. lekll, Fekk, lielt. ?lnm. I Tyffan, der dylika combinationer forandras pa ett amiat satt, naml. med wigt pa forstå vocalen, har t,sl,n°, B'F^u^, l^il,alt blifwit liiu^, l,ie!t (urspr. ki»n^, kiall). 2N. Elision utan ersattn ing. I fierion och afledning andras alltid l!6, llt till 16, lt. I wista andelser pa n har detta n bortfallit utan nZgon quantitetsersattning, naml. 1. I alla infinitiver, hwilka urspr. skulle sluta pa —an, men ettdast hafwa — », t. ex. larl», eg. s»r»n. 2. I 3 pers. prns. ind. «ctiv., der det egentligen skulle sta — »u 6(hwilket ses ur Gotiskan); har ock t. ex. lar» f. k»r»n6. Och i F. -N . allena: 5. I swaga neutralformer pa —un, der n ar elimineradt, t. ex. HortU) «NFN^ F..Sw. l^artou ell. l^arlun, 2. I 3 pers. prws. och prwt. conj. pa —in, t. ex. VWri) F.^Sw. vnlill. A»M, Wid bada dcha tillfallen ar n i F.- Sw. vileMet af den orsak. sta f. «wnclu;