Sida:Forn-Swenskan.djvu/74

22 Ljudlara. Con^. uttal och forandringar. l^ot f. tij»tv. Ol f. »lv. Wista langstafwiga ord pa —^ och —l« kunna dock, me dclst forwandtskapet mellan vesta gutturaler och^, behandlas som kortstafwiga; t. er. verbum sw^», hwilket fiecteras såsom tem- H»; subst. luel^r, liel^r o. fl. I alla nyst charakteriserade ord variera salunda formerna ester fierionsanoelserna, allt ester som desta bilda egna stafwel ser eller icke; i forra fallet anses det ifragawarande z eller v sta inne i ordet, i sednare wid slutet. Sa har t. ex. subst. liwtir, eg. Kntjr; norn. baetir; gen. linet!», eg. bntjiz; dat. li«eti, eg. k6Hi; acc. blNti, eg. li6tj, och norn. pl. liwtar, eg. liuHar. I alla starta verber (H. och swaga med afiedningsvocal (^. 41, l») bortfaller dock astediungs^ utom i prws. infin., såsom llnlj», livt, hI»FVa. §. 32. I borjan af ord fore en mspr. lang stafwelse w telemnas nastan alltid H och v, i synnerhet da den foljande vo calen har ett med ifragawarande H eller v nara beslagtadt ljuv; sssom Tillr, f. viilsr. ()ViuN) f. Votzinu. 23. Inne i ord utelemnas v wanligtwis fore o, u, 6, n, w och )-; v», ve sammandragas efter l», k, st ofta lill o, vi till '^<? /^^. /«^«^ Er. «oltinn f. 8vol!tinn;^»U««l f. >sull«m; svlli f. svvl» li; s6r f. svor l^om f. Kvam llotviln» f. livatvitn». l)8V3l f. tV!5V»r° 80s» f. «Vll'». H^H^ tolk f. tvelil. nr (ar), f. Tyska lahr. Nip») f. VWP3, eg. v6z>i».