Sida:Forn-Swenskan.djvu/76

Ljudlara. Afwerg. af vocaler till consonanter. 24 h. 27. I afseende pa i-liudet maste i synnerhet afwen foljande for Nordiska spraken charakteristiska egendom lighet bemarkas: Forn< No r d iska spraken lida ickegernavo^ calljudet af i eller en af ibildadellerafledd vocal eller diphthong eller triphthong fore en mer oppen vocal, såsom », n , u , och e, uttaladt oppet. De soka att lata nptznamda vocal-ljud ofwerga till I detta ombytande gar afwen F..N. widare an F.^Sw. , ty i F..- N. blifwer: Brytningsformen i» (omlj. io) till^», jo, se ofwanf. 5 , e. Diphthongen i» till Hn, se afwen ofwanf. 5 , <: Diphthongen io, iv till jn, likasa. Formerna i», «ia afwen till H6, s. s^jli f. si» (se), eg. 8ll»vg, se li); Har f. si»r, fei»,'; f^linlli f. lianlli. Talordet 7, urspr. sivi, Got. B»liun, brytes forst till s^avu, och detta, med utelernnadt v, blifwer I ordet Bvi»r bibehalles dock denna form. Formerna io, iv, cio, eiu blifwa likasa s. liou, leiou (Lat, leo) — l^6u; Andock forandras «el» stundom till ja, t. ex. kmr, eg. do^jr (H. 31, »), gen. liw^ar, ell. li^r, b^llr, contr. l»^lir. Derfore uttalas ock e, ?: cc, som je^ ty sista e-et ar mer bppet an det forra, hwilket salunda i uttalet gar ofwer till Kett, eg. ro ett, utt. rjett. Pa detta satt gar det till, att wista ord hafwa twanne skenbart mycket skiljaktiga former, såsom: fiHu och si-W. Urformen ar fr»iv eller lrain, lraio. Det sista omljudet kreio, och detta contr. ls^u. Men kr»iv kan ock efter 49 contraheras lrw^ afwensa su^ur och sutvl, eg. Bn»ivr. I F..Sw. ofwergar: Brytningen in, i» afwen till H», z». Diphth. i», ia till Fli, iv till underst, f, s. l^K» f. l^nl,n. iv, «i» lill eL, s. 8V») F.- N. Hroar, F. -N. hrjckt»^