Sida:Forn-Swenskan.djvu/78

26 LMlara. Vocalforandringar. ursprungliga quantitet. Detta kan kallas com p en sa tion. Derfore maste i diphchongerna i», io, iv, der i gar oft wer till z, det folj. li, 6, ii accentueras, ty blotta^», skul le endast wara korta stafwelser; men^<i,^6, swara i quantitet ganska nara mot diphthongerna. Egentlige» skola formerna i», 10, iv, da de ofwerga till Ha, emottaga en annu starkare compensation; men, da det ar omojligt att ga widare an till accentuerandet as li, 6, u, far man stadna derwid. Erempel aro redan anforda, i synnerhet i 16, 19. Anm. Att detta sa sorhallcr sig, och att t. ex . iv gatt ofwer till ju. ehurn handskrifterna, lnvilka icke kanna j annorlunda an såsom kal- ligraphisk variation for i, hafwa i,,, kannes dels as sormcn IHn, der i F. -N . j andock ganska ofta ar elnnincradt (egentlige» Ijn^A); dels as nu warande Norska och Swenska prononciationen as l^a , I^i, lju, der j ar sa hardt, att I gansta ofta utclcuina^. Man sa ger jll, ju, j6, t. ex. j-i, f. li",, ji,B, f. Iju3. Accent. I FormNordiskan lagges a cc en ten sei mycket som mojligt pa I:sta stafwelsen af ordet. Twastaf, wiga ord aro derfore oftast trocheer, t. ex. For», dl»V», tii^ir o. s. w. Aftven i sammansatta ord, der sista ordet ar lsngt, lagges dock mera wigt pa forstå stafwelsen, t. ex. i -Ilit (_/_ — ). Trestafwiga ord aro ock oftast daktyler, t. er. IlonunF»!') llkstarnir; och accenteil, som faller pa forstå staf welsen, ar sa stark, att foljande stafwelse, da hon ej har posi tion eller lang vocal, esomoftast corriperas, t. ex. lt»ll»r f. katalar; kilnni f. bimini; »Vr»r, eg. »unr»r (^. 14); der,' emot »nn»rr»r, gen. fem. I fyrstafwiga ord faller mesta wig ten pa forstå stafwelsen, half accent pa tredje, t. ex. Kouuu» /" _^- h. 32 . Forlangning. Denna eger mm, såsom forut ar sagdt, der elision eller atzimilation af consonanter i rotstaft welsen skett, ty wid detta tillfalle intrassar compensation (^. 30). Er. llir f. tnFl') as f. 2UB, 8l:lini f. B^3n6!U!) Blli f. 8l»tx, li, i, uf. an, in, un, ve f. v»F o. s. w. Afwer allt, der vocalen i werkliga rotstafwelsen sa blottstalles, alt hon kommer sist, mciste hon forlangas.