Sida:Forn-Swenskan.djvu/85

Om fierion i allmanhet. 33 11. Flerion. Wexion i nllmanhet. h. 39. Flenon sker antingen genom vocalforandring inne i sjelfwa ordet eller genom bifogade and else r. Hwarje ord, som bojes, har wista former, af hwilka de ofriga bildas, sa att man, da man kanner de forra, regel.' massigt kan formera de sednare. De forra kallas derfore ka lå neform er. De aro i verberna /,»a?F. in^nitlti., 4 /,e^H. I nomina ar det Fenitlv «l»F. Vocalforandringen eger rum i verb er na och kallas af ljnd, hwilket består deri, att stamvocalen i kanneformerna om werlar efter bestamda analogier genom de tre vocalklatzerna. Aft ljudslaran ar af yttersta wigt; hon bildar grundwalen for all fiexion och ordbilonmg. Aftljudet ar ursprnngligen: 2) i ttled en foljande con- !< a» i eller u sonant il «i i i ' ^^ b)lu »n n l! il U 4) » med en folj. conson. 'XI l,n «  An del ser na ega rum bsde i verber och nomina. De aro antingen vocaliska, der de borja med en vocal, eller conso nantiska, der de borja med en consonant. Andelserna fogas antingen omedelbar t till stammen ell. forbin? das dermed genom en fleNonsvoca l, a, i eller u. T. ex . norn . pl. roktir af rot; har ar r andelse, och i flerionsvocal. Dock M u n c h, Forn-Slv. och Forn-N . Granunatik, 3. <) i med Nya foljandc con- a » » sonaucer (position)