Sida:Forn-Swenskan.djvu/98

46 Verbalstexion. Personall och Modal^fiexion. Klau6»; prset. dlett och blauckaVa, part. blau6lnu och dl»n> bsda wackla mellan V « och VII /?. Bez^a wacklar mellan VI /3 och VII «, ty det har i pr«s. ind. se^i, s. §. 44 . FUlill, BNU», Fro», r6» hafwa i prNt. Fuwra, Bnwr», Frwr», roer», eller Auer», suer», Frer», rer», part. Fnuinn, snriiun, r6inn. 8a har b3de «a^a och 8or»; sla har s! 6och sler»; lr^o»» har impersonelt lreri. 3) Personal- och Modal-Flexion. §. 44 . Af kanneformen /l^tVs. in/, bildas 1) /«'tys. lnllteatlv, genom utelemnande af andelfen»», allts sa blottande af roten, och, hwad angsr astedningsij eller v, med iakttagande af §. 21. I F.-N., icke i F.-Sw., finnes ock i prses. sing. i,omljud i alla verber, hwilka ie< ke hafwa aflednings-a, d. a. i alla verber af de 6 forstå conjugationerna. I plur., hwilket alldeles sluter sig till infinitiven, kommer gen-omljud, utom i verber med ast.-^, der omljudet blifwer qwar. I Vll:de conjugationen blift wer astedningsF» qwar i klassen /5; i klassen « bifogas till singularis ett i. Nndelserna aro: t 3 3 3 13 3 HlnZ'. u (i, :<) — r r. /Yl/TY UIU iV I. 3:dje pers. plur. kommer salunda alltid att wara lika med infinitiven. 2) /i^tVH. oon/unetlv. Detta slutar i klassiska F..- N. med » och ar alldeles lika med infinitiven; i F..Sw. och i yngre F.iN. har det i utan omljud. 3) p^tVs. pa^ilol/i, genom forandring af -a till -2n61. 4) lnt^e^ativ s,'nF., genom blottande af roten och i F.«N. hardande af 16 till lt, «^ till l:ll (afwen i F.,Sw.), n6 c- ,> - - >. FS. in. (5. 20.)