FORNA DAGARS JUL I BJURÅKER.[1]
Av
LOUISE HAGBERG.
När man ute på landsbygden forskar efter gångna tiders seder
och bruk och därvid ibland annat börjar att tala om julen och dess
firande, då lysa alltid de gamlas ansikten upp vid blotta tanken på
hur roligt man hade vid juletid i deras barndoms- och ungdomsdagar.
Ty så roligt som då kan man aldrig få numera försäkra de
enstämmigt; nu för tiden är det aldrig någon riktig jul, för det är så
mycket som man nu saknar som förr var kännetecken på att det var
helg, och det är så trist och underligt att sakna det, tycka de. Och
visst är att julen förr i världen, och i synnerhet ute på landet, hade
en vida större betydelse än vad nu är fallet i vår jäktande tid.
Men bråda och ansträngande voro de veckor som föregick julen och
många och skiftande de göromål som dessförinnan måste vara
undangjorda; allting fanns inte då som nu att köpa färdiggjort, och allt skulle
vara i ordning i god tid, så att julen även blev en riktig helg och
en verklig vilotid, då alla arbeten, vilka ej voro absolut
nödvändiga, fingo vila. Stökigt och brådskande var det alltså och i all
synnerhet »da'n före aftan».
- ↑ Följande skildring grundar sig på muntliga meddelanden från i socknen (byarna Avholm, Björsarvet, Brännås, Fagerfall, Kyrkbyn, Lia , Norrdala, Stråsjö och Svedjebo) boende eller födda personer i 50—90 års åldern. Det är ju sålunda givet, att samtliga här beskrivna seder ej förekommit alldeles lika i alla byar eller ens alla gårdar inom samma by. — Ett särskilt tack för lämnade värdefulla uppgifter frambäres till fru Anna Lindgren, Rimbo prästgård.
