»fat- och tallrikshyllor» och väggfasta skåp. På väggen vid dörren och mellandörren, d. v. s. emellan kammardörren och spisen hängdes med hålsöm och knyppel utsirade handkläden av gåsögonväv upp. Allt skulle vara nytt och fint till julen. På skåphyllan ävensom vägghyllorna sattes så alla fat och tallrikar upp, »ja, ni kan aldrig tro vad det var fint». Uppe på skåpen ställdes de skinande mässingskrukorna med locken vid sidan, i rika bondgårdar kunde det finnas ända till sju, åtta sådana stora krukor. Bakpå spisen stodo kokkärlen skurade och fina. Även i taket — det var sparrtak den tiden — hängde på sina krokar som en krans kring spisen en mängd mässings- och kopparkärl.
Men även andra prydnader än husgeråd sattes upp i taket såsom halmkronor. Dem var det vanligen flickorna som gjorde. Halmstrån skuros av i åtta lika långa bitar och så träddes tråd igenom dem, så att de bildade rombformiga figurer. En stor sådan figur med en mindre inuti skulle vara i mitten, och så hängdes en mindre i vart hörn av den stora och dessutom en över och en inunder. Inuti den stora figuren hängdes ett urblåst äggskal och till sist pryddes kronan med röda klädeslappar eller grönt ullgarn. På sina ställen hade man även en fågel av trä, »tupp» eller »duva» kallad; den hade vingar och »skulle vara något änglalikt», men det var icke endast om julen den hängde där. Tbland gjordes även »tuppen» utav halm.
Redan på morgonen dukades julbordet eller rättare sagt julborden, ty ett särskilt litet bord, »lissbordet», gjordes i ordning åt barnen. Julgran eller julklappar förekom ännu ej därute på landsbygden, utan var det julbordet, som utgjorde medelpunkten för julfirandet. En fin vit hemmavävd hellinneduk lades på detta, och på vardera bordsändan placerades en bullhög, d. v. s. hög med julbröd. Först lades ett par eller flera kakor, så en bulle, »smorbullen», som var kullrig och krusad med kam, och så överst ett julkors. Somliga lade på korset, innan de gräddade bröden, så att det fastnade vid under gräddningen. På en del håll åter bestod julhögen av två smorbullskakor, så en vetebrödsbulle, d. v. s. en halvtjock limpa av kornmjöl, vid bakningen överstruken med havremjöl och fint krusad med kam. Ibland bakades ett särskilt kors, men bara
