ett helt vanligt, och lades i mjölskäppan, där det skulle ligga över helgen, framför allt under julnatten.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 12 i filen Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig 4. »Storsmör.» Teckn. av herr Einar Lindgren, Stockholm. |
Mitt emellan bullhögarna låg på en svarvad och i två färger målad »smörstol» eller »smörstake» av trä »julsmöret», även »julgåsa» eller »storsmöret» kallat; det var vidare upptill än nedtill, till formen ungefär som en vanlig blomkruka. Ju större smör ju hedersammare, det kunde väga ett halvt, ja ända till ett helt pund. Ovanpå storsmöret placerades ibland ett bakat julkors och ibland grenljuset i sin stake och med uppklippt vitt papper omkring; inunder lades en papperslapp löst på till skydd för smöret. Andra åter brukade ställa grenljuset bredvid smöret eller också på osten, som stod helt uppstjälpt på ett målat och glaserat stenfat. Julborden dukades litet olika i olika familjer. Men liksom bullhögen var julsmöret endast »skådebröd» som skulle stå där, för att det var hederligt att det fanns, men det fick inte röras under hela julen, fastän barnen mången gång ej visste, hur de skulle kunna låta julkorset vara i fred ända till helgens slut, så stor var ofta deras längtan att få smaka på härligheten. Till maten skars emellertid litet limpa upp, och särskilt smör till att äta sattes in; i större gårdar hade man alltid två smör, förutom det stora ännu ett mindre som det åts utav. Här och var på bordet lågo små knivar med hornskaft för att taga smör med. Vidare skulle på bordet finnas en kalvstek och så naturligtvis dricka, som i vardagslag dracks ur stånka eller en stor träkanna med pip, men julaftonen togs alltid, där så fanns, silverbägaren fram. Ofta kunde genom arv flera sådana ha samlats i ett hem och alla fingo då pryda julbordet. Julbrännvinet sattes fram i de för trakten karakteristiska brännvinskålarna av silver, som fanns i nästan alla bondgårdar och hörde till fästmansgåvorna. I fattigare hem hade man runda brännvinsflaskor av grönt glas. Allt utom »skimaten», d. v. s. maten som äts med sked, skulle stå framme på bordet.
