fick vandra tillbaka till det gemensamma förvaringsrummet. Man behövde dock ej riskera att nästa gång få en annans, då varje sked var försedd med bomärke och ägarens initialer.
Efter slutad måltid läste husfadern någon passande julberättelse ur bibeln, varefter en julpsalm sjöngs, och var någon av familjens medlemmar musikalisk, så blev det ackompanjemang därtill på psalmodikon, men i brist på dylikt instrument kunde man reda sig med några strängar uppspända i taket, vilka man fick att ljuda genom att slå på dem med en käpp. Att vid ett sådant tillfälle spela fiol ansågs ogudaktigt.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 19 i filen Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig. 12. Julkors av halm. Nord. M. 122 412 h. o. br. omkring 0,42 m. Förfärdigat av fru Brita Elfving i Lia. |
Riktig jul blev det dock först, när julhalmen bars in och breddes ut på golvet, vilken efterlängtade stund vanligen ägde rum efter kvällsmåltiden, på sina håll dock även före densamma. Av det som var regelt togs en kvast och gjordes ett kors utav och lades under julbordet, det kunde dock hända att flera kors gjordes, som lades även under de andra borden.
