Sida:Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs
48
LOUISE HAGBERG.

vändas även vid andra tillfällen, men särskilt vid jul hade de större styrka.

Julaftonen brukade man så bland annat gå med sticklyse till något vatten, helst en källa som rann mot norr — detta hade sig ju svårare vintertid — och så sticka lyset ned i vattnet, då man i detta skulle få se bilden av sin tillkommande. Men för att lyckas häri, fick man under hela dagen varken tala, äta eller dricka utan vara alldeles fastande och blott tänka på det man ämnade företaga sig. En julafton lågo två pojkar på skogen tillsammans med en dräng, de lågo i en kolarkoja hela julaftonen och varken talade eller åto. På kvällen gingo de hem och togo ett stickbloss och gingo så och lyste i ett kar med vatten. Den ene av dem såg då en jänta, vilken hade gjort sig helgdagsklädd och satt och kammade sig. Han var i en by långt bort på skogen och hon vid kyrkan, så att de hade aldrig träffats, men nu tog han reda på henne och tog henne till hustru. — Så tog den andre pojken sticklyset, och när som han stack ned det, såg han ett kvinnfolk ifrån Delsbo. Men han tyckte väl, att hon såg stygg ut, för han svor till och körde sticklyset ned i vattnet. Först tyckte han nog, att det var konstigt, att han skulle ha en delsboska, men han tog henne till hustru i alla fall. Det var ju inte vanligt, att man gifte sig med en utsocknes, möjligen då med en norrboska, men även det ansågs som något konstigt.

En annan gosse, som hade gått till en kvarnränna för att se käringämnet sitt, gick det på samma sätt, han tyckte väl inte heller att hans tillkommande såg så vidare välbildad ut, ty han körde sticklyset rakt i ansiktet på henne. Så mötte han henne sedan i Falun, och då hade hon ros i ansiktet efter sticklyset. »Du ska bli min käring du», sade han. Ja, det var »livat» med detsamma det, och så tog han henne med sig hem, och så gifte de sig.

Kom så den heliga julnatten. Då skulle allt vara tyst och stilla, och då fick man inte vara ute och färdas. Då fick inte heller dörren låsas för att inte Frälsaren eller Jesusbarnet skulle stängas ute, och maten skulle stå framme på julbordet liksom under hela helgen