Sida:Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/24

Den här sidan har korrekturlästs
51
FORNA DAGARS JUL I BJURÅKER.

bakat särskilda kors utav sämre deg, vanlig limpdeg, ett åt kokreaturen och ett åt hästar och får. Dessa kors bestodo utav två på varandra lagda längder och voro släta och rätt grovt och klumpigt bakade. Jullyset skulle de även ha del utav, alla djuren skulle se julljuset som stod på bordet, därför tog mor det om juldagsmorgonen och gick ut i fejset och lyste med. I en gård var det en gång ett kvinnfolk, som brukade gå till fejset tre gånger var julnatt, och så sade hon därvid: »Det är julnatt nu, mina kossor. Åt sommaren ska ni äta den lunna[1] fläcken och spara den snoa».[2]

Men folket självt skulle också ha mat, innan det bar i väg till julottan, de skulle ha dricka och brännvin och bullar och ibland även av föregående kvälls julgröt eller grynvälling. Och så togo de väl med sig en bit bulle att ha och tugga på, om de sedan skulle bli hungriga.

De, som hade lång väg till kyrkan, foro med bloss eller sticklys, och så lyste det så grant med ljus i fönstren längs hela vägen i varenda gård man for förbi, ty det hörde till, att det då skulle sättas ljus i alla fönster, om man så kunde två. Och hästarnas klockor pinglade så muntert under vägen, de voro ett tecken till glädje, ty hade det varit dödsfall i en familj, om än så långt som för ett eller två år tillbaka, så begagnades inga klockor; de kunde bli rent av tröstlösa de gamla, ifall några tanklösa ungdomar ändock hade prytt hästarna med klockor. Ända fram till kyrkan hade de bloss, var vägen lång, så hade de två för att kunna byta om. Till blossen hade man tagit några av torrakrarna som huggits under skjulsmässottan. Stora tallar och furor i skogen torka, när de få stå länge, så att barken faller av, och de bli alldeles torra, ehuru veden inuti är fet. Denna torrved lämpade sig ypperligt till lyse, och till blossen späntades långa stickor, varav man tog en bunt och gjorde så hankor av en grankvist och fäste om.

Vid framkomsten till kyrkan stuckos blossen ned i snödrivorna på varje sida om kyrkallén, där de sedan fingo stå och brinna. En väg skottades upp, och så sattes blossen på vardera sidan, de kunde

  1. I lunna uttalas u med en dragning åt ö, = ludna d. v. s. bevuxna.
  2. d. v. s. bar mark.