sträcka sig ganska långt ifrån kyrkan nedåt landsvägen. Många voro ju utbrända vid framkomsten, men då tändes nya och stuckos ned. I gamla tider var en stor mängd med bloss sålunda nedsatta i snön, och man kan tänka sig, vilken ståtlig och vacker anblick det var, när man då nalkades kyrkan. Redan i början av 1870-talet synes emellertid denna vackra gamla sed totalt ha försvunnit, personer, vilka då bodde invid kyrkan, kunna ej erinra sig den.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 25 i filen Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu. Bildtext: Fig. 14. Bjuråkersflicka i kyrkdräkt. |
Till själva kyrkans upplysning hade även alla bidragit, ty strax före jul, dagen före eller så omkring, hade byordnings- eller sexmannen varit omkring i gårdarna och tagit upp ett julljus till kyrkan. Oeldad och kall var dock kyrkan så att det förslog.
Vid framkomsten begav man sig emellertid inte genast direkt in i kyrkan, det var allt en liten omklädsel dessförinnan; inte kunde man sitta och åka den långa vägen i högtidsstass heller, och för
