Sida:Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs
55
FORNA DAGARS JUL I BJURÅKER.

man inte neka något, då det troddes, att de kunde trolla. En lapp skulle aldrig nekas något, och han skulle aldrig gå tomhänt bort. Det var en allmän tro, att det varit lapparna som trollat bort vargarna från trakten, och därför voro de så omhuldade. Att de verkligen kunde trolla, det hade de bevisat många gånger, men hade man ej förtroende för dem, då miste de sin makt över en. Lapparna togo det även som en given sak, att de vid jul skulle ha litet av varje; det var nästan som om de hörde till löntagarna, vilka om julen gingo omkring och buro upp sina löner. De bådo heller aldrig, utan togo det som en rättighet. En lappkvinna, som sålunda alltid gick omkring om jularna i samma by, brukade, när hon kom till en gård, säga som så: »nu är jag här som vanligt», och så började hon att räkna upp vad hon ville ha, »och så skulle jag ha jultoppen[1] och julbullen», och så till sist, när hon räknat upp allt, »och så julsupen» Den nekades henne heller aldrig, men ibland vart hon av alla supar så »på tage» eller förplägad, att hon knappast kunde gå.

Oaktat att det i regel hölls strängt på juldagens helgd, kunde det likvisst på sina håll hända, att man samlades och liksom bjöd varandra något till bästa, såsom ibland efter bönvarvet, och att ungdomen träffades på kvällen och hade lekar. Men även då hölls julhelg på sitt sätt Man dansade inte utan hade lekstuga och sjöng därtill. Ett så världsligt instrument som fol fick inte heller då användas, det var inte rätt då, tyckte man.

Juldagstrakteringen var som under hela helgen rundlig. Till middagen hade man kött och fläsk och råskalad potatis och framför allt kål. »Julgrytan skulle alltid koka kål juldagen», och flottet som då flöt upp vid kokningen, fick inte ätas upp utan skulle sparas, ty det var ett utmärkt botemedel att ta till, om sedermera en ko fick ont i juvret eller hade svårt för att mjölka. Ja, det kunde vara bra för mycket annat också.

Alla besökande trakterades. Ingen fick »gå ut med julen», alla, som kommo in i stugan, skulle smaka något, om inte annat så »åtminstone en gång dricka». När en främmande kom in, så hälsade

  1. d. v. s. lintopp, ospunnet lin, lintott heter det, när linet är spunnet.