Sedan hade han känt sig något ensam med sina literära och vetenskapliga intressen bland idel penningmenniskor; och i synnerhet i den sällskapliga tomheten efter fru Wenches bortgång kände han mer och mer behof att utfylla sitt lif med något; så fick han smak för penninglifvet och lät helt och hållet rycka sig med.
Med en ifver, som om han vore ett ungt brushufvud, satte Carsten Lövdahl sig i spetsen för en mängd nya företag, hvilka liksom växte upp i hans spår, under hans händer, och gåfvo plats och arbete för stora och små, skapade förtjänster och välmåga utöfver vida kretsar.
Sin hustrus stora förmögenhet, som hufvudsakligen bestod i utländska stats- och värdepapper, deponerade han till en del i banker inom och utom staden, hvarigenom han beqvämt kunde draga växlar utan att från början behöfva endossementer i större utsträckning.
Som förste direktör vid fabriken utfärdade han alla papper, som behöfdes för dess drifvande, och dessa Fortunaväxlar, som de kallades på kontoret, gingo tillsammans med hans egna, så att Abraham redan vid sitt inträde
