Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
125
Lugn och belåten lät han sina ögon löpa rundt omkring i rummet, började vid fönstren, der regnet piskade i den illa tilltygade trädgården och slutade vid Lyckans gudinna, som smålog mot honom, i det hon halft sväfvande räckte honom sin krans.
I det samma hörde han störtande hastiga steg i spiraltrappan; han reste sig i ångest och spänning; Abraham kom farande in, blek, med ansigtet förvridet af sinnesrörelse, tårarne runno utför hans kinder, utan att han märkte det; han kastade sig i sin fars armar:
»En son, pappa! Allt lyckligt och väl öfverståndet, en präktig och stor son!»
»Jag gratulerar dig, gossen min! Jag gratulerar oss alla! Gud vare lofvad!»
