Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
149
professorn var villig att medge en hel hop saker, i synnerhet erkände han, att det var enfaldigt att tala om respektstridigt uppförande; det matte vara något, som Marcussen hade hittat på.
Men å andra sidan måste Abraham också ge sin far rätt i, att han ej hade kunnat handla annorlunda. Ville Abraham vända sig till direktionen rörande denna sak, så stod det honom ju fritt; men professorn ville af många skäl afråda honom från att göra det.
Abraham skulle betänka sig; och dervid blef det.
