Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
IX.
Den oförtrutna fru Kruse började försjunka i grubblerier, hvilket hon aldrig hade gjort förr. Men med åren och de goda dagarna fick hon ständigt mindre och mindre att göra och ständigt längre och längre strumpskaft att sticka; och det är när de sitta öfver stickstrumporna, som de grubbla, de gamla gummorna.
Hvad som i synnerhet löpte rundt i fru Kruses lilla kloka hufvud var en ständigt tilltagande förvåning öfver ungdomen nuförtiden; men hon förvånade sig icke som andra gamla qvinnor öfver ungdomens lättsinne och dårskap; hon kunde tvärtom icke förstå, hvarför de unga hade blifvit så surmulna och gjorde lifvet så tungt för sig.
Hon tänkte närmast på sina egna; andra kände hon ej mycket till.
