komma fram med något, som jag bär på hjärtat. Jag har själf med bekymmer iakttagit prisens fall i utlandet; och utan att för öfrigt låta alarmera mig alltför mycket, har jag likväl insett, att nu och för den närmaste framtiden är hvarje möjlig besparing af den allra största vigt. Jag har derför sett mig om, letat i alla vrår, om det inte någonstädes skulle finnas något öfverflödigt, något som man kunde undvara, en utgiftspost, som man kunde spara in. Och slutligen har jag verkligen funnit något öfverflödigt, något som jag tror att fabriken nu godt kan undvara, och det är, mina herrar — ja, det är mig själf.»
Herrar direktörer gjorde stora ögon; men han fortfor älskvärdt och småleende:
»Lika nödvändig som jag vågar säga, att jag var vid fabrikens anläggning, lika öfverflödig har jag nu blifvit, sedan det hela har kommit i gång, arbetsstyrkan är inlärd, kontorspersonalen inöfvad och framför allt med en direktion af stadens sakkunniga och mest framstående affärsmän. Jag har derför länge tänkt på att föreslå indragandet af min plats; då kunde en del af de löpande göromålen öfverlemnas till fullmäktig Marcussen, och för resten skulle fabriken styras omedelbart af den ärade direktionen. Men jag har dragit mig
