»Men jag råder till en kringgående manöver», fortsatte Kruse torrt, »vi göra Steffensen till föreståndare för kryddboden.»
»Konsumtionsföreningens?»
»Ja visst, det är ett slags lefvebröd, inte så tokigt, om handeln vill gå lika bra som hittills.»
»Men tror du, att de vilja ha honom? Du vet, att han inte är omtyckt bland arbetarne.»
»Vi få väl lägga vårt inflytande i vågskålen, som Christensen skulle säga. Jag kan inte tåla Steffensen, det vet du; men jag tror, att han duger till att sköta kryddboden; och så tänker jag, att du skulle tycka om denna utväg?»
»Naturligtvis i Jag skulle bli mycket glad —»
»Och ännu ett», afbröt Kruse och iakttog den andre med ett litet leende, »det kunde vara ganska hälsosamt för de högt ärade direktionsherrarne att se arbetarne hjälpa sig själfva; den man, som de ha förkastat utan skäl, honom skaffa arbetarne själfva ett lefvebröd.»
»Ja, ja, ja, det har du också rätt i! Det är en lysande idé! Tack, Kruse! Det här skall du riktigt ha tack för!»
Och Abraham slog den lille mannen
