öfrigt upptogs hans tid, sanningen att säga, af ganska verldsliga saker, och han blef en ofta sedd gäst på Lövdahls kontor — alltid bakvägen.
Marcussens nya princip att använda krediten gjorde det önskligt för professorns affär att ha flere och solida endossementsförbindelser. Hittills hade man nästan ej behöft andra namn än konsul With, men nu kunde det vara bra att ha flere, och Marcussen föreslog gamle Jörgen Kruse.
Professor Lövdahl utvecklade då för komministern det rent af dåraktiga i att låta pengarna ligga borta till fattiga 4 procent i sådana tider; och följden blef snart, att det började en försigtig förbindelse mellan Jörgen F. Kruse och Carsten Lövdahl.
Gamle Jörgen måste beundra sin sons affärsgeni, om han än icke alltid gillade den unge mannens dispositioner. Men han kunde öfver hufvud taget alls icke motstå Morten, ty så snart en oenighet var i annalkande, blef sonen plötsligt prest, och då visste gamle Jörgen hvarken ut eller in.
Så kom en god del af Kruses väl gömda pengar i dagen — »för att sättas in i Lövdahls affär», som Morten kallade det; och räntan var en vacker summa vid den första
