diktkonst, och hon tröttnade aldrig på att fråga och beundra.
Men i sitt hem måste Abraham anstränga sig för att ej känna sig främmande. Under det vänskapliga förhållandet mellan Clara och professorn blef han litet till öfverlopps. Till nöjena följde han gerna med; men hvad han ej kunde tåla, utan rent af rymde huset för, det var ett eget slag af gudlighet, som Clara höll på att införa i hemmet.
Fru Lövdahl hade för att på ett mera storartadt sätt ge lif åt säsongen, äfven förenat sig med åtskilliga välgörande damer och stält till en lysande bazar med dans och sällskapsspektakel.
Och efter den tiden fick hon smak för små halft religiösa sammankomster med té och en prest.
Professorn skämtade i början med sin vackra svärdotter öfver denna plötsliga fromhet. Men snart var det som om han sett det med andra ögon. Han gick till och med in på att öfvertaga platsen som ordförande i »Föreningen för fallna qvinnor inom S:t Petri församling», från hvilken post konsul With af vissa orsaker önskade bli befriad. Detta, att fadern gick med, kunde Abraham minst af allt tåla; ty han hade så pass väl reda på professorns
