bolagsstämma, och det var med glädje han såg hamburgerångaren glida ut ur fjorden med Christensen ombord.
Då sommaren närmade sig, blef affären mera flau; folk reste bort eller hade besök från andra håll; och emellertid löpte växlarna som vanligt ut och in genom bankerna, som liknade slussar, hvarigenom strömmen brusade vid middagstiden för att till eftermiddagen efterlemna en kassa af den allra beklagansvärdaste tomhet.
I professorns rymliga hus var hela den Meinhardtska familjen på besök, och det ökade hushållet sköttes med en hänsynslös riklighet, som försatte fru Meinhardt i hänryckning.
Den gamle skinntorre assessorn blef deremot orolig; han började vädra och undersöka, gjorde några beräkningar och slutade en dag med att föreslå professorn att öfverflytta på den lille sonsonen en och annan af de fasta egendomarna.
Abraham hade aldrig haft stora anspråk på att anses som affärsman, hvarför det föll sig mindre svårt för assessorn att vända på saken så, att detta förslag ingalunda framkom af något slags misstroende till professorn. Det var bara för att i tid tillförsäkra familjen
