Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XIV.
Clara fick veta det på det sättet, att hon tyckte pigorna voro så besynnerliga; men då hon frågade, fick hon ej annat besked, än att det visst var något på färde nere på kontoret.
Hon blef nyfiken, men generade sig för svärfadern och skickade bud efter Marcussen.
Fru Clara var klädd i en vacker klädning i bruna färger; hennes figur hade blifvit fyllig; den bleka, blodfattiga baldamen hade äktenskapet förvandlat till en fast bygd, tjusande gestalt.
Marcussen hade varit i onåd en tid; nu skulle han få litet solsken igen. Fru Clara gick emot honom och räckte honom småleende sin hand.
Aldrig hade väl Marcussen varit mindre
