»Derför att jag har sett detta förr — och hade jag den gången —»
»När? Hvem?»
»Er mor stod också här; gå inte Abraham! Jag kan inte uthärda det.»
Först hade han trott, att hon var från sina sinnen genom förlusten af pengarna, men då hon nämde hans mor, sade han:
»Svara mig, kära fru Gottwald! Svara mig! Hvad var det med min mor?»
»Ingenting. Fråga inte. Jag vet ingenting.»
»Svara mig! Ni skall svara mig för lille Marius’ skull», och han höll henne fast; »hvad var det med min mor?»
»Jag skall svara och säga allt hvad jag vet; men då skall du inte fråga mera, stackars Abraham!»
Nu var hon som i gamla dagar, Marius’ mor, och han var lille Marius’ bäste vän.
»Jag har sett din mor stå just här, der vi nu stå; det var natt och mörker som nu, och hon såg på sitt ur och vände derpå ansigtet upp mot gasljuset — o, hvilket ansigte! — Jag stod der i skuggan vid kyrkogårdsporten, och jag gick inte fram; jag är ju den jag är, och hon var professorskan Lövdahl! Och ändå såg jag, att hon var ensam och i
