orden — men före den tiden stod Morten hos fadern i kryddboden och handlade på allvar.
Och huru mången gång hade ej Jörgen med beundran sett den orubbliga säkerhet, hvarmed den lille tog tobaksrullen, mätte ut efter märkena på disken och skar af tobak för två skiling så noga efter måttet, att var det icke innanför, så var det då alls icke utanför.
»Ack ja», suckade gamle Jörgen Kruse ute i sitt lilla kontor, »nu har han då blifvit prest och det kan vara rätt bra det, men hit ut är det ändå pojken hör.»
Inne i salen satt Morten och gjorde upp räkenskaperna öfver sin och sin fästmös resa; och då hon kom ner igen uppifrån, sade han:
»Fredrikke, våra räkenskaper stå nu så, att du är skyldig mig 3 ort och 15 skilling —»
Den nye komministern gjorde för öfrigt icke mycken lycka i staden. Det var ingenting nytt hos honom, alla menniskor kände den tjocke sonen till Jörgen Kruse; och då de nu plötsligt fingo se honom på predikstolen med pipkrage, myndig och tillrättavisande, så tyckte, många, i synnerhet äldre personer, att det var litet underligt.
Men då han hade tagit sin examen och uttryckligen var utsänd till denna församling
