måste å andra sidan vara helt och hållet öfverens med de unga om att ingenting är oförsvarligare än att slösa med Guds gåfvor.
Vid middagsbordet en söndag frågade Peder Morten, om han hade sett fabriken — »der har skett många stora förändringar, må du tro, sedan du reste till Kristiania sista gången.»
»Ja, der är stora förändringar och storartade förändringar,» tillade gamle Jörgen.
»Jag har gått förbi ett par gånger», svarade Morten; förtjänas der pengar?»
»Som gräs; fråga pappa! Han rifver sig hvarje år i håret för att han bara har en aktie.»
»Åh, det kan vara nog med en», brummade Jörgen, »man skall inte vara alltför sniken.»
»Om det är som Peder säger, att der förtjänas pengar, så vet jag inte, hvarför du pappa, eller någon annan skulle hålla sig tillbaka, det är ju en alltigenom hederlig affär, dessutom nyttig för staden.»
»Vill du köpa aktier, Morten?»
»Jag drifver inte handel», svarade Morten tvärt; en stund derefter frågade han sin far: »hvad gälla de?»
»De noteras inte», svarade Peder, »ty här säljes så godt som inga aktier i Fortuna; man
