bli klok på, om den gamle hade något emot hans besök hos Grete; men i dag var det dock tydligt, att Steffensen ej tyckte om att träffa honom.
Han gick omkring i rummet och hvisslade, och Grete hviskade till Abraham: »Far är ond.»
Emellertid hade Steffensen gått ut i köket der han brukade tvätta sig, när han kom från arbetet; och medan han doppade sig i tvättvattnet och frustade som en flodhäst, ropade han högt:
»Thekanna — hvafalls? — en silfverthekanna med sockerskål och gräddsnäcka! Från samtliga — ho ho!» — ner i vattnet — »från samtliga arbetarne på Fortuna; det blir ofantligt högtidligt — hvafalls?»
»Förstår du?» hviskade Grete.
»Inte ett ord», svarade Abraham och reste sig för att gå.
»För nit: thekanna — för omtanke: sockerskål — samt för human behandling: gräddsnäcka! Hvad den hedersmannen skall bli öfverraskad — ha ha ha! — ursäkta, unge herre, gamle Steffensen tillåter sig skratta åt er allesamman.»
»Hvad är det för en thekanna ni talar om?» ropade Abraham.
