far frågar efter sådant; jag är säker om, att han skulle göra allt för att hindra denna enfaldiga insamling, om han visste om den.»
»Ack. visste du bara, visste du bara» — gnolade den gamle och lunkade ut i köket igen för att göra sig färdig.
»Hvarför kan du inte vara med, far?» frågade Grete litet ängsligt. »Det blir då väl inte mycket på hvar och en.»
»Hvarför jag inte kan vara med, mitt barn? Jo, det skall jag säga dig», och han stälde sig midt i dörren och rättade sig, som om han talade från tribunen; »för att alltihop bara är humbug, spegelfäkteri och satans bländverk. Tror du, att de, som arbeta der borta i fabriken, någonsin ha en skilling, som de inte själfva behöfva på en hel hop andra håll? Och ändå komma de alla med sina frivilliga bidrag — ja, frivilliga, ty de vilja hellre undvara smör för ett par dagar än riskera att sitta utan bröd hela vintern; derför komma de, för att de ä’ så fattiga, att de ä’ tvungna att vara fega — så fattig är inte gamle Steffensen, det är hela skilnaden,»
Men som om han ej tyckte om, att han råkat säga det sista; skyndade han sig att fortsätta:
