och återfick nu all sin aplomb; »när jag alltså med Guds hjälp får några pengar till öfverlopps, vågar jag då hoppas att få dem placerade hos er?»
»Jag skall efter bästa förmåga hjälpa er med placerandet af edra pengar på det fördelaktigaste sätt.»
»Det fördelaktigaste skulle väl vara att låta dem stanna i herr professorns affär,» sade Morten på försök och iakttog den andre.
»Hos mig?» upprepade professorn långsamt.
»Jag öfverlemnar det helt och hållet till er,» skyndade Morten sig att säga, i det han reste, sig för att gå; »ni vet själf, herr professor: ju mindre kapitalet är, desto mera måste man försöka att få ut af det.»
Då han hade gått, tänkte Lövdahl länge öfver detta märkvärdiga besök. Det var visserligen sant, att en och annan af småfolket hade satt in sina besparingar hos honom, och han hade varit nog beskedlig att ge dem en liten andel här och der i en god affär, så att deras pengar gåfvo en bättre ränta än i en bank.
Men det kunde ju icke falla honom in att göra detta i någon stor skala; han behöfde icke pengar, allra minst dyra pengar; och om
