det var i hopp om högre ränta som presten ville placera sina pengar här, så kunde det allt hända, att han missräknade sig; men ville han köpa aktier i Fortuna, så var det en annan sak; det stärkte alltid krediten, att det fans köpare.
Men Morten gick och funderade på, om han inte ändå hade varit dum, som ej hade frågat rent ut, hvilken ränta han kunde vänta sig. —
Det var icke lätt att säga, från hvem den kom, idéen till den stora arbetarefesten på fabriken. Marcussen hade en gång nämt för konsul With, att till hösten fylde fabriken sitt tionde år; och då hade det fallit konsuln in, att detta späda jubileum kunde styfvas upp litet genom att förläggas till professor Lövdahls födelsedag, och så hade man ökat på och ökat på, tills det blef både silfverpjeser och storartade förberedelser.
Bankdirektör Christensens fru grät — ja, det skall Gud veta att hon gjorde — hon grät hvarje dag en liten sqvätt öfver dessa silfverpjeser.
Tänk, att allt detta kunde hon ha haft: tékanna, sockerskål och gräddsnäcka af massivt silfver!
Inte för att hon ej hade téservis af
