På den stora tribunen uppe i backen var det fullt med högtidsklädda damer, det blixtrade i champagneglasen och uppassarne sprungo beskäftigt omkring. Flaggorna hängde utan att röra sig i rika veck ner öfver de sista lemningarna af grönt från trädgårdarna, gulnade blad och röda bär. På begge sidorna stodo de nyfikna från staden, men nedanför i backen hade Fortunas arbetare samlat sig omkring ett långt bord, der de undfägnades med öl och cigarrer. Deras hustrur och döttrar stodo i grupper utomkring, stilla och allvarliga.
Abraham kände sig ej hågad att träffa sin hustru och de andra; han gjorde en omväg in mellan fabrikens byggningar, och derifrån kom han bakom arbetarne och blandade sig med skaran.
Bankdirektören hade talat för dagen med den dubbla festen, och professorn hade svarat; en deputation hade derpå öfverlemnat silfverpjeserna, och Lövdahl hade tackat med ett »lefve arbetarne!» Denna skål var nyss drucken, då Abraham kom, och festen var sålunda nästan slutad.
Varma af att dricka öl i solen och hurra stodo arbetarne belåtna med sina korta pipor eller med de ovanliga cigarrerna stuckna ända längst in i munnen och en rök som från små
