Nej, Guds ord, wänner, är äfwen har som öfwerallt den enda regeln och rättesnöret för det rätta förhållandet. Och war wiss på det: lydnad för Guds ord skaffar det bästa resultatet.
Erinrom oss äfwen här Jesu eget exempel! Hwarför trädde Han icke fram och predikade offentligt, förr än Han war 30 år? Nog kunde Han hafwa framträdt redan förr och nog kunde Han hafwa utwisat stora resultat af sin predikan långt förut t. ex. wid 20 års ålder. Ganska säkert! Men Han war lydig Fadrens befallning och förhöll sig tyst, intill den rätta tiden kom.
Men ännu ett kraftigt wittnesbörd för att qwinnan bör tiga i offentlig församling är alltför märkligt att böra förbigås, nämligen att Jesus aldrig sände någon qwinna ut till offentlig predikan och icke heller tog någon qwinna upp i sin apostlakrets. Qwinnor följde Honom och tjenade Honom i kärlek med sina egodelar, men Han sände dem aldrig ut att predika offentligt. Han utsände sina 12 apostlar, och Han utsände de 70 twå och twå, men aldrig någon qwinna. Hwilken märkwärdig stadfästelse af Pauli ord innehåller icke detta!
Om qwinnopredikan werkligen är, som fru Booth säger, rätt för Gud och ett stort bidrag till främjandet af Guds rike, skulle då icke Herren Jesus gifwit oss någon fingerwisning härom? Det är otänkbart, att Han skulle hafwa tegat stilla i en så wigtig sak. Med sitt eget exempel har han ju fastställt det, att predikogerningen är bestämd för mannen.
Låt mig — kanske är det öfwerflödigt — ännu tillfoga, att jag med denna framställning ingalunda har nekat, att de kristnes allmänna prestadöme också tillhör qwinnan. Sannerligen, hon är också kallad till att bekänna sin Herre med ord och gerning. Detta är dock ingalunda det samma som att ingå uti en offentlig predikowerksamhet, om annars det alltid warit och är en erkänd skilnad mellan denna och det förra. Qwinnans egendomliga tjenst i församlingen är, såsom förut blifwit wisadt, icke den offentliga förkunnelsen, utan den kristliga kärlekens och barmhertighetswerkens tjenst. Och på detta område finnas för qwinnan många tillfällen till werksamhet för Guds rike, t. ex. underwisningen och uppfostran af barn och tjenare i hemmet; besök hos sjuka och fattiga; privata sammankomster med qwinnor till Guds ords bruk; diakonnissewerksamheten med dess olika grenar; lärarinnekallet;
