Den här sidan har korrekturlästs
83
I DET INRE AF ELDSLANDET.

ha de emellertid raskt aftagit i antal, ty de göra mycken skada och förföljas därför ifrigt, och särskildt dödas de i mängd med stryknin.

Naturen är här mycket olika allt hvad jag hittills sett. Framför oss utbreder sig en rad af kullar med branta sidor och af ett utprägladt kraterlikt utseende. Rundade äro de aldrig utan hafva i stället tydlig platånatur. De äro emellertid inga vulkaner utan bestå af tertiär sandsten. Tertiära bildningar finnas redan visserligen här och där i norra Eldslandet, men från denna breddgrad bli de de härskande ända fram till Cordillererna. Märkligast bland dessa kullar är den, som ligger rakt framför oss och på de tre sidor, som härifrån synas, begränsas af lodräta väggar som skjuta långt ut i hafvet. Det är Kap Sunday (på spanska Domingo). Från söder är den däremot långsluttande, så att man kan rida upp till dess topp, 85 m. öfver hafvet.

Vid foten af denna klippa passera vi det norra Eldslandets näst största flod, Rio Carmen Silva. Dess bredd är vid mynningen något öfver 30 m., och vid lågvatten kan man till häst med lätthet passera den; vid flodtid tränger däremot vattnet högt upp, och något pass finnes då icke på betydligt afstånd. Vi hade emellertid afpassat vår tid och voro snart på andra sidan. Öfver en tämligen enformig grusplatå fortsatte vår väg omkring 20 kilometer, och på eftermiddagen voro vi framme vid den betydande komplex af byggnader, som upptages af salesianerordens missionsstation vid Rio Grandes strand.

I detta etablissement tillbragte jag sedermera tio dagar och hade sålunda godt tillfälle att lära känna detsamma och dess omgifningar. Med den största välvilja mottogos vi af dess föreståndare, padre José Beauvoir, och erhöllo för vår räkning ett stort, bekvämt rum med goda sängar, medan folket och bagaget fingo plats i en tillbyggnad, där ett stort magasin var under inredning. Måltiderna intogo vi gemensamt med föreståndaren och en annan ung missionär samt åtskilliga »tjänande bröder» och ett tiotal indianpojkar, väluppfostrade, stilla och tysta, utgörande alla, som då befunno sig i missionen. Flickorna befunno sig med några nunnor i en enskild del af byggnaden och voro aldrig synliga. Af äldre indianer var det blott några få, som regelbundet vistades i missionen, hvaremot de första dagarna af vårt uppehåll rätt ofta fullkomligt ociviliserade individer kommo ned från de stammar, som vistades i närheten, för att erhålla gåfvor, fiska o. s. v.