För missionens verksamhet skall redogöras i nästa kapitel. Här vill jag blott tillägga, att det var oss en särskild fördel att på vägen äga denna station, dar vi blefvo så hjärtligt och välvilligt bemötta. Dusén dröjde kvar där med en man under nära en månad, inberäknadt hela den tid vi andra voro borta, och lika viktiga voro de många upplysningar vi här erhöllo om indianerna, deras seder och bruk samt om kringliggande trakt. I omgifningarna, gjorde jag flera små utfärder. Bland de intressantaste var en, som gjordes en af de sista dagarna efter
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Missionsstationen vid Rio Grande. |
återkomsten från hufvudexpeditionen. Det gällde att söka påträffa
något indianläger eller åtminstone rester af något sådant, ty
förhoppningen att kunna träffa tillsammans med indianerna själfva
var ej stor efter de sorgliga konflikter, som dessa haft med de
hvita och som senare skall skildras. Jag red med Backhausen och
två följeslagare, och vägen vi valde bar inåt landet mot nordväst.
Man har mestadeis framför sig ett lågt platåland, bildadt af rulladt
grus, här och där laguner, ofta med branta, steniga stränder och
med sött eller salt vatten. Där såg man skaror af vattenfågel, änder,
gäss och till och med den ståtliga röda flamingon, sällsynt att
