uträtta något på denna enformiga, svårtillgängliga kust, beslöto vi, att han med Åkerman skulle återvända till Punta Arenas för att begagna sig af möjligen där befintliga arbetstillfällen. Detta behöfde han sedan ej heller ångra.
Sedan vi under några dagar hvilat ut djuren samt hopsamlat upplysningar och arrangerat för att man i värsta händelse skulle söka oss, ifall vi ej inom tre veckor hördes af, bröto vi upp till hufvudexpeditionen den i8 januari, fem personer och femton hästar och mulåsnor. Vi voro väl beväpnade med revolvrar och bössor; karlarne hade alla fått låna karbiner i polisstationen vid San Sebastian, och det syntes ej sannolikt, att vildarne skulle våga anfalla oss. Vi medförde också två goda guanacohundar, svarta, släthåriga djur af någon vindthundliknande ras, hvilka skulle förse oss med kött och vaka för oss om nätterna. Lifsmedel hade vi för omkring 20 dagar och medförde för öfrigt tält, instrument och utrustning af alla slag.
Vi voro alltså väl försedda, men det gällde också en viktig expedition. Ungefär en dagsmarsch söder om Rio Grande vidtog skogsområdet, och därifrån var landet fullkomligt okändt, obeträdt hittills af någon hvit man. Väl funnos där på kartan inritade några sjöar, berg och floder, men jag kunde på förhand antaga, att de voro ditkonstruerade på fri hand, och detta bekräftade sig sedan. Så t. ex. en stor, nästan cirkelrund sjö, tämligen nära Rio Grande, med obestämda konturer och en genomskärning af öfver 10 kilometer, som misstänkt nog icke bar något namn. Ungefär där, som denna sjö borde vara belägen, reser sig en skogklädd bergskulle, den högsta vida omkring. Hit steg jag upp och klättrade sedan ytterligare upp i ett högt bokträd, och då ingen sjö där var synlig, så existerar den otvifvelaktigt icke heller, åtminstone med de angifna dimensionerna. — Efter hvad man antog, skulle skogen snart bli sammanhängande, och sedan vore det ej möjligt att framtränga till häst, och på en längre fottur var för oss ej nu att tänka. Men vi hade beslutat att göra vårt bästa för att framtränga till Cordillererna och om möjligt så långt, att vi kunde se den beryktade stora, nyligen upptäckta och hittills af ingen vetenskapsman besökta Lago Fagnano, hvars närmare studium sedan skulle bli målet för en annan resa. Kunde man framtränga så långt och under vägen göra studier från så många höga fristående punkter som möjligt samt sedan sammanbinda våra iakttagelser med dem, som gränskommissionen gjort vid utstakandet af gränsen mot
