det å de brända platserna uppväxande, gröna gräset bereda en angenäm tillvaro för guanacon, som för indianen är så viktig.
Och nu måste jag beskrifva, huru vår expedition tager sig ut. Främst rider Medina, förande vid tygeln ledstoet, »la yegua madrina», utmärkt genom sin klocka om halsen. Efter detta djur följa nu mulåsnorna i en lång rad, trampande i hvarandras spår, med sina bördor af lådor och säckar, följande principen att ej resonera utan gå på framåt hvart det bär, rakt fram eller i slingringar, på god eller dålig väg. Kommer man till en bäck, så gäller det blott att få madrinan öfver på en lämplig plats. Sedan komma nog de andra efter, men åt sidorna vika de ej, äfven om det pass, där de första djuren gått öfver, skulle bli nedtrampadt och sumpigt. Denna deras sällskaplighet gör det emellertid lätt att hålla ihop karavanen, hvilket med så litet folk skulle vara omöjligt, ifall djuren ej själfva vore så oskiljaktiga. Efter åsnorna kommo på sina djur Polanco och José såsom »arrieros». Det gäller att noga hafva ögonen på lastdjuren, ifall någon skulle råka få sin börda litet på sned. Då gäller det att skynda fram i tid, innan djuret blir otåligt och kastar af sig sakerna, jämka på bördan och draga åt remmarna. Så går det framåt, långsamt men säkert och med många uppehåll, af hvilka äfven rekognosceringarna taga mycket tid. Själf red jag friare, ensam eller i sällskap, framför eller åt sidorna för att undersöka landet och göra observationer.
Mer än 7 eller 8 timmars marsch med karavanen förekommer ej. På kvällen gäller det att uppsöka en lämplig lägerplats, vid kanten af en skogsdunge med vatten i närheten. Sakerna lastas af, madrinan fastbindes, för att djuren skola stanna kvar hos henne under natten, och tälten slås upp. Så göres där upp eld, och maten kokas för dagens hufvudmåltid. Först af allt kokas där emellertid upp vatten för den oumbärliga matékoppen, som går laget rundt, medan den verkligen ganska upplifvande drycken uppsuges med ett gemensamt silfverrör. Innan natten ännu fullt brutit in, sofva vi vanligen lugnt, jag med Backhausen i ett mindre tält och karlarne med sakerna i ett större.
Om morgnarna äro vi uppe i god tid. Sedan vi ätit litet, kommer dagens besvärligaste arbete: lastningen. Under tiden är jag sysselsatt med att göra samlingar och observationer i omgifningarna. Djuren drifvas tillsammans, sedan man med grenar och trädstammar åstadkommit en tillfällig inhägnad eller corral, och de, som skola lastas, kvarhållas där inne. Det duger ej att
