del Fuego» eller Eldslandet. Det är en hvitmålad envåningsbyggnad af föga prydligt yttre men inneslutande all den komfort, bekvämlighet, ja lyx, som man kan vänta att finna i en sådan bostad ute på en landsbygd någonstädes i världen. Det är naturligtvis den enda trösten för en familj, som måste öfvergifva ett Buenos Aires för att slå sig ned så långt borta i en obygd. Öfriga byggnader voro nästan alla af den enklaste nybyggartyp, uppförda af bräder och med tak af järnplåt. Vid några såg man små trädgårdar, inhägnade med järntråd och huggna trästolpar. Sluttningen bakom staden har i sin helhet varit skogbevuxen, men skogen har nu öfver en bred zon blifvit borthuggen för att tjäna som bränsle o. d. Men bakom detta bälte vidtager åt alla sidor den obegränsade antarktiska urskogen.
Det är två omständigheter, som göra Ushuaia så märkvärdigt; för det första är det jordens sydligaste civiliserade centrum, i det blott några få kolonier ligga ute på öarna ännu sydligare, bland dem den sydligaste punkt på jorden, där hvita människor äro fast bosatta, missionsstationen Lagotoaia, ungefär 5 sv. mil norr om Kap Horn. För det andra torde det vara jordens minst befolkade hufvudstad, d. v. s. hufvudplats i ett själfständigt styrdt territorium.
Huru gestaltar sig nu lifvet på en sådan plats? Vi emottogos mycket väl af guvernören, S:r Godoy, en duglig argentinsk officer, hvars bekantskap jag redan gjort i Buenos Aires, och af honom presenterades vi för de öfriga tjänstemännen. Till bostad fingo vi använda skolhuset, en illa uppförd, låg träbyggnad, som stod tom på alla möbler, eftersom skolläraren, fastän han åtskilliga år varit utnämnd, ännu ej ansett sig ha arbete nog, för att det skulle löna sig att utbyta det glada Buenos Aires mot Beaglekanalens stränder. En ung engelsman, ledare af åtskilliga byggnadsföretag för regeringens räkning, hade där också ett rum, men det öfriga fingo vi disponera. Dessutom fingo vi några fårskinn och måste för öfrigt konstruera tillsammans stolar och bord, så godt vi kunde. Där fanns ett kök med en liten järnspis, kring hvilken vi vid en kopp kakao tillbragte mången afton, men i öfrigt antogo rummen i huset den yttre luftens temperatur, så att det nästan hvarje afton var fryskallt där inne, ja, jag mätte stundom ända till — 5 à 6°. Våra måltider intogo vi vid guvernementstjänstemännens bord. Det var inga läckerheter, som där
