att hungersnöd varit nära att utbryta. Förbindelsen med segelfartyg öfver långa distanser i dessa farvatten blir ju alltid af osäkraste art.
Äfven eljest förekomma då och då dagar, som bilda afbrott i det vanliga lifvet. Ett sådant événement var den argentinska republikens nationella högtidsdag, 76:e årsdagen af oafhängighetsförklaringen den 25 maj 1810. Uruguays nationaldag hade jag firat i Montevideo, Chiles skulle jag tillbringa i en obetydlig grufstad i Atacamaöknen. Men om också till och med där helt andra människomassor voro i rörelse, så är det
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Öfverste Pedro T. Godoy. Guvernör öfver Eldslandet. |
dock visst, att ingenstädes
firades dessa dagar så
allmänt, med sådant intresse
och så grundligt som i
Eldslandets hufvudstad. Allt
hvad som fanns af flaggor
var framtaget, och särskildt
regeringsbyggnaden
strålade i den mest mångskiftande
skrud. Förmiddagen
upptogs af hvarjehanda
täflingar, så väl af mera
skämtsam art, såsom att klättra
upp på en såpad stäng o.
dyl., som, af rodd- och
segeltäflingar, i hvilka nästan hela
befolkningen, så många som
fingo plats i båtarna,
deltog. Också många
indianer af yaghanstammen hade
kommit öfver från missionen
och voro med i täflingarna, där de behöllo flera af prisen. På
eftermiddagen var fyrverkeri, raketer och brinnande småballonger,
och efter detta voro vi inbjudna på en stor festmiddag hos
guvernören. Stående afhördes den argentinska folksången, spelad
och sjungen af en barnkör, och sedan vidtog måltiden med de
finaste maträtter och de utsöktaste importerade viner, med skålar
och tal för friheten och republiken. Och efter måltidens slut,
medan vi på kvällen ännu sutto kvar, fingo vi tillfälle att
öfvervara ett skådespel lika intressant, som det numera torde vara
ytterst sällsynt. Det var en skara af indianer, som kommit
