lätta. Det började bli sent; att dröja kvar var omöjligt, och utsikten att, om jag ginge framåt, uppnå en plats, där jag utan lifsfara kunde tillbringa natten, var åtminstone mycket ringa. Jag beslöt därför att gå tillbaka, och just när det började blifva så mörkt, att jag ej längre såg vägen, uppnådde jag vid omkring 500 meters höjd den första, stripiga skogen.
I nära 15 timmar måste jag sitta stilla här, innan jag kunde gå vidare. Det var kallt; vinden brusade i trädtopparna, och stundom föll snö, medan däremellan månen och stjärnorna blickade fram mellan de brustna skyarna. Jag visste, att ett par dagar förut några af de fångna onaindianerna rymt från Ushuaia, och om de träffat på mig nattetid, skulle de nog ej visat mycket medlidande. Därför tände jag upp blott en helt liten eld och ville ej heller sofva, hvilket för öfrigt omöjliggjordes genom kölden, utan jag satt där med revolvern vid min sida eller gjorde små vandringar för att samla ihop ved. Det blef en lång natt, men ändtligen randades dagen. Dock, de omgifvande bergstopparna voro ännu molnhöljda, och det syntes ej vara någon förhoppning att vinna något med en ny uppstigning, hvarför jag beslöt att återvända till Ushuaia, där jag efter fyra timmars vandring åter befann mig.
Det blef alltmera vinterlikt, ju längre jag dröjde i Ushuaia. Allt kortare blefvo dagarna, allt starkare kölden, och i början af juni hade vi nära -9°, fast det måste erkännas, att vi däremellan hade de vackraste solskensdagar. Jag hade hoppats, att det snart skulle blifva någon lägenhet till Punta Arenas, men dag efter dag förgick, utan att någon båt kom, oth det började blifva ganska enformigt att stanna där utan att ha något mera, som kunde göras i de närmaste omgifningarna.
Ändtligen kom emellertid afskedets timme. Den 10 juni återkom från en resa den gamla svenska götakanal-ångaren Tyr, nu ommålad i de argentinska regeringsfartygens hvita färg och omdöpt till namnet Ushuaia samt ställd till guvernörens öfver Eldslandet förfogande, och fem dagar senare afgick den till Punta Arenas. Efter fyra dagars i allo väl aflöpande resa var jag åter där, och därmed voro arbetena i södern för sommaren 1895—96 afslutade.
